Arholma (f Björkö, s Björkö Arholma)

Poststationen öppnades den 1 januari 1875. Benämndes Björkö fram till 31 december 1875. Återuppstod 1 oktober 1990.

Telegrafisten Knut Wilhelm Sjöblom, född 19 september 1843, var anställd vid öppnandet 1 januari 1875. Årslön: 250 kronor. Han avled 25 maj 1910.

Nämndemannen Charles Ludvig Althin, född 15 augusti 1865, anställdes 1 juli 1910. Årslön: 400 kronor. Anslag till postbiträde: 260 kr per år.

Edla Viktoria Jansson, född 19 juli 1882, anställdes 15 oktober 1922. Hon avled 15 december 1938.

Fru Anna Elfrida (Frida) Jansson, född Sjöblom den 1 februari 1905, anställdes 16 december 1938. Avgick med pension1 mars 1970. Tjänsten var sedan vakant.

Till Arholma hämtades posten vid Sterbsnäs. Lotsåldermannen Eriksson var en av de pålitligaste posthämtarna. Han måste ofta på ämbetets vägnar över till Poststationen. Det fanns också andra som varje postdag, ofta i storm och mörker, efter en lång arbetsdag stretade sig över Granströmmen för att höra efter brev. Det var anhöriga till sjömän, som inte hört av sig som det var väntat.

Den första som började med något så när ordnad postgång på Arholma var änkan Post-Anna. Hennes man hade omkommit under fiske. Änkan bodde i en liten stuga och till denna hörde en mindre åkerlapp, där hon odlade potatis. Med aldrig sviktande energi klarade hon fram familjen. Post-Anna hämtade till en början posten en eller ett par gånger i veckan. Avtalad ersättning förekom inte. Var och en lämnade den ersättning som han tyckte omständigheterna fodrade. Större delen blev i natura. En kanna mjölk, en fläskbit, ett lass ved av enklare beskaffenhet då och då. Till helgen kanske en femtioöring.

Handelsbod fanns på Arholma så Post-Anna hade ofta med varor från handlaren i Skeppsmyra. Det kunde bli ansenliga bördor. Tändstickor, fotogen, kaffe, jäst, snus och tobak utgjorde de vanligaste varorna. Efter några år bestämde Arholma bymän Post-Annas apanage till femtio kronor per år. Två gånger i veckan skulle då posten hämtas.

En sjöman, som ledsnat på sjön, övertog posthämtningen. Hans namn var Anders Valfrid Österberg, blev snabbt i folkmun Post-Ante. Han erhöll till en början det furstliga apanaget av femtio kronor per år. Posten hämtades två gånger i veckan, onsdagar och söndagar. Post-Ante fick se sig om efter extra inkomster för att överleva. Hjälpte bönderna på somrarna, högg famn på vintern. Ändå blevv det knappt. Så fick Post-Ante en idé. Han blev affärsman, brödhandlare. Sålde limpor, bullar och skorpor, vid de större helgerna även pepparkakor.

Postvägen fram och åter var åtta kilometer. Obanade vägar, isar som varken bröt eller bar, på eftervintern ofta drivis och ström så att Anders med båt och väska singlade långt ner i Söderfjärden innan han lyckades  stånga sig i land.

Postanstaltens stämpel 1546B, 1942-11-01